Jag tog en timeout, jag höll andan ett tag, jag loggade ut. Men nu är jag tillbaka! Och jag är oerhört tacksam för det! Jag tackar läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vänner, mamma, Max, syrran, pappa, brorsan, faster, mina barn, Elin och Carolina, syrrans sambo, vänner igen, bekanta, kollegor, grannar, cancerforskare, vården, välfärdssystemet, samhällsmedborgare, ja allt och alla som har bidragit till att jag är här igen!
Jag vet inte hur högt jag ska kunna hoppa för att visa min glädje eller hur högt jag ska skrika! Med ord beskrivet kan jag inte komma på bättre än att jag är så lycklig och så lättad! Max, mitt stora stöd, är också lättad - han gick och kramade och pussade mig hela kvällen igår.
Barnen är lättade. Jag frågade Theo om han varit orolig och han svarade: "Njae, inte direkt". Alice gav mig en varm kram! Mina fina, stackars barn, jag undrar hur de ska bära med sig detta i livet...
Jag är sjukskriven en månad till. Dr Gabriel såg lite tveksam till att jag vill diskutera arbetsträning i februari. Han påtalade igen att det tar tid för kroppen att återhämta sig. Jag lär nog bli sjukskriven längre.
Om tre månader ska jag på kontroll men kommer få gå till gynekologen på Ryhov, i Jönköping. I början blir det täta kontroller.
Dr Gabriel frågade mig om klimakteriet och vallningar. Jo, de känner jag av, även på nätterna, vilket är lite jobbigt. Han tycker det är för tidigt med klimakteriet eftersom det påverkar skelettet till ökad benskörhet. Han skrev ut östrogen. Klimakteriet skjuts upp ca 5 år. Jag ställde lite frågor kring det. Det blir nog bra.
Idag kom blomsterbudet - en fantastiskt fin tulpanbukett från Annette C. Jag blev så rörd och glädjetårarna rann, igen!
Ikväll har vi skålat i bubbel! Det känns så bra! Ibland trodde jag inte att jag skulle få öppna bubbelflaskan. Tack och lov så fick jag det!
Inatt vaknade jag kl 02.15 och kunde inte sova. Jag var så ivrig att det skulle bli dag så att jag fick gå upp och göra det där som jag inte har kunnat tidigare. Som att bestämma eller boka vart vi ska åka på semester, boka sportlovsaktiviteter, bestämma nytt pensionssparande som Max har tjatat på mig om, boka in luncher, ringa till de jag inte har kunnat ringa till - det har känts för jobbigt och känslosamt. Jag har inte hunnit med allt idag. Men det kommer en morgondag!
Jag är så glad att vara tillbaka igen, till Livet!
Såå underbart att läsa om alla goda besked och dina tankar. Vad jag möjligen kan vara orolig för är att du snabbar upp takten som om ingenting hänt. Lyssna på dr Gabriel. Du behöver inte arbetsträna så snart. Kroppen behöver återhämta sig, det har du igen senare. Du är ung och har all tid i världen att komma igen i jobbet. Men jag känner igen mig själv i din ålder då jag drabbades första gången. Sjukdomen blev en parentes för mig o sen var livet i full gång. Men just med den erfarenheten vill jag att du tar vara på dig själv och återhämtar dig i lite lugnare takt.
SvaraRaderaÄr glad och tacksam för dina goda besked.
Grattis och varma kramar till dig!
Rise Marie
Rose Marie!
SvaraRaderaTack för din omtanke! Max och jag har pratat och han tycker också jag har bråttom. Jag kan känna det själv för jag orkar ju inte så mycket, behöver ju vila varje dag en eller två gånger. Jag vill så gärna....Och jag kan bara ha en sak per dag att göra, du vet, något ärende eller så.
Ja, jag ska lyssna på dig och jag känner att jag kan ta till mig det, just också för att du har erfarenheten.
Jag är också så glad och tacksam!
Önskar dig allt gott och njut i nuet!!! Du är ett stort stöd för mig och jag uppfattar dig som en mycket klok människa!
Kramar Helena