söndag 3 juni 2012

Att balansera rätt med ryggsäcken!


I vår trädgård igår!

Jag har gjort en resa. Ofrivilligt. Det blev så. Jag lämnade min vanliga vardag med bestyr som tvätta, laga mat, läxläsning med barnen, städa, resor till Stockholm för att jobba. Allt var som vanligt, vanliga vardag! Som ibland kunde verka lite grå.



Humlegården förra veckan!

Den 31 augusti förra året påbörjade jag resan utan att veta vart jag skulle eller hur lång resan skulle bli. Men det kändes som att jag var på väg till en annan planet. Det var en skakig färd. Varje sekund kändes som en minut. Jag såg många svarta hål. Till slut krockade  jag med en annan planet. Jag lämnade av skiten där. Sen kunde jag vända om! På väg tillbaka till de som trodde på mig, brydde sig och väntade, tålmodigt. Tilltufsad, skakad, försvagad men oerhört lycklig var jag på väg tillbaka! Långsamt, långsamt närmade jag mig. Målet. Den vanliga vardagen som förut kunde verka lite grå men som nu lockade med sin enkelhet och trygghet.

Fruktan men också lyckan som jag känt i den skakiga resan  och som gav erfarenheter som jag både vill och inte vill bära med mig har jag nu för att hantera. Det finns där, som en ryggsäck, som jag aldrig, aldrig mer kommer kunna ta av mig.



Mitt mål har jag nu nått. Jag är i vardagen med mina älskade ungar och käre man. Jag arbetar heltid. Jag borde nu vara nöjd och glad! Men jag har svårt att hitta rätt. Ryggsäcken finns där - några ser den, andra inte, vissa bryr sig inte, andra törs inte se den. Men jag känner den. Nu gäller det att balansera rätt - att bära ryggsäcken så att jag kan fungera i vardagen och att den inte stör!



Sist jag var med i vardagen var i augusti förra året. Jag har gjort helt andra saker sen dess och har inte alls varit med i den vardag som de flesta har delat.  Herregud, jag gjorde ju en resa till en annan planet!



Jag är glad för det vanliga med matlagning, städning, umgås, trädgårdsgöra och vara med familjen. Och nu jobbar jag heltid på ett jobb som är annorlunda jämfört med jobbet i augusti förra året. För mig är det som att ta vid igen från den 31 augusti och nu måste jag komma ikapp. På nåt sätt...Balansera rätt med ryggsäcken.



Jag är tillbaka i vardagen men det är inte sig riktigt likt - jag har ryggsäcken att bära på och just nu är den ganska tung....

Ha en god kväll!
Helena





2 kommentarer:

  1. Kära vän! En del människor störs säkert när du kliver in med din ryggsäck. Ni tar plats. Du och din ryggsäck kommer åt något som skrämmer. Rubbar den falska tryggheten de flesta av oss andra lever i. Vi som inte rest till den andra planeten. Men vi är några som försöker göra plats åt både dig och ryggsäcken. Vi inser att den är en del av dig - och oss. Vi vet att för att ryggsäcken ska ta mindre plats måste den få det utrymme, luft, belysning som krävs innan den kan förvandlas till en liten svart men gnistrande vacker diamant. Som finns där för evigt som en påminnelse om resan bort och hem igen. Pok STödstrumpan d ä

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh va fint! Tack, det känns bra med de orden och jag ska tänka så: en svart gnistrande diamant. Så är det!
      Kramar!!!!!!

      Radera